En utbildningsfilm om Känslokompetens via Lyssnarskap

Tänk att det ska vara så svårt att LYSSNA!

Obs: Längre ned på sidan kan du se en snutt av min utbildningsfilm

Visst önskar man att alla som arbetar med människor och har en relation med människor skulle vara mer känslokompetenta?! Vi är oftas mer fokuserade på att skapa hälsa när det gäller den fysiska kroppen, men när det kommer till de känslomässiga områdena drar vi oss in i vårt skal, nä fy vad otäckt!!

Ska jag behöva bry mig om andras och mina egna känslor? Är det verkligen något som vi ska hålla på med, det får man väl sköta själv! 

Att känna sig själv är vägen till att känna andra, har någon sagt och ja det är delvis sant och det är iallafall en väldigt bra början i att bli känslokompetent. Många önskar nog att vi med vårt intellekt skulle kunna lära oss allt om hur vi kan förhålla oss till känslor både våra egna och andra människors, men vägen är ofta först gå till dig själv och sina egna känslor att våga dyka ner i dem och vara med dem, för att sen ge till andra, som när man får se den där filmen på flygplanet att först själv ta syrgas innan du ger till ditt barn eller hjälper den bredvid. Det är först då vi kan våga vara med andras känslor och bli känslokompetenta.

Det som jag ser saknas i vårt samhälle idag och som är en stor orsak till lidande, somatiska sjukdommar och de flesta om näst intill alla stressrelaterade sympotom idag är just avsaktande av känslokompetens.

Det börjar förstås redan när vi är små med våra föräldrar och förskolan, sedan i skolan och med våra vänner, fortsätter upp i vuxenlivet i våra relationer, vi söker någon som är bra på att lyssna och vi skiljer oss när hen slutat lyssna!

Sedan i arbetslivet känner vi oss missförstådda, ej lyssna de på, ej respekterad och när vi har en kris isolerar vi oss eftersom vi lärt oss att känslor är något man får ta hand om själv, känslor är tabu, inte viktiga, inte till någon nytta och faktiskt farliga!!! Det märks direkt på människor i vår omgivning redan som små blir vi hela tiden distraherade när vi har dem eller så måste vi begränsa dem på ett eller annat sätt.  Vi blir vilseledda, vi tappar förmågan att känna vi blir knte ens speglade i alla våra känslor så därför blir vi känslo-inkompetenta.

När vi så behöver dem tex en sund reaktion till vår ilska är en sund relation till kraften i oss själva, förmågan att säga nej och sätta gränser – hur många bränner idag ut sig just pga sin oförmåga att sätta gränser både för sig själv och mot andra – hela me too rörelsen handlar blandannat om detta. Men om du som barn blir respekterad för din ilska som ofta handlar om frustration och gränssättning, om du när du får ett nej ändå får respekt för den känsla som väller upp på ett litet barn och får chansen att bearbeta så kommer du, detta barn ha tillgång till kraften i att ta gränser från andra och respektera det och du, barnet kommer att själv kunna känna sina gränser och sätta gränser omkring sig själv.

Vi är sååå handikappade de flesta av våra val är utifrån dessa obearbetade känslor, eller helt enkelt speglade känslor,  vi lever inte våra liv fullt ut!

Stor del av vår kreativitet ligger inkapslad i ett intellekt som bär på massor av obearbetad smärta och rädsla för att komma kontakt med dessa våra tabubelagds känslor och samtidigt är det det ända vi vill och längtar efter men hua hur gör man och hur skulle det se ut!?

Ja hur ser det ut nu?

Här nedan är ett exempel från utbildningsfilm Lyssnarskap det kreativa lyssnandet.

Filmen är skapad av mig och Nelly Strömberg, Annika Dopping produktion.

https://youtu.be/inVzGRc4OTg